Definition
Styrning av psykosocial risk enligt ISO 45003 innebär att psykosocial risk hanteras genom definierade trösklar, tydligt ägarskap, beslutslogik och uppföljningskadens inom organisationens ledningssystem.
​
Vem detta gäller
Detta stöd riktar sig till styrelse, ledning, HR-chefer och riskägare med ansvar för styrning enligt ISO 45003, ESRS S1 eller motsvarande ledningssystem.
​
ISO 45003 placerar psykosocial risk där den hör hemma: i organisationens ledningssystem.
Det innebär att psykosociala risker ska styras, följas upp och förbättras – inte bara mätas.
Denna sida beskriver hur styrning fungerar i praktiken.
Vad innebär styrning av psykosocial risk?
Styrning innebär att organisationen har:
-
definierade trösklar för när risk kräver åtgärd
-
tydligt ansvar för beslut och uppföljning
-
beslutade kontroller och åtgärder
-
en återkommande uppföljningscykel som visar om risk minskar över tid
Utan dessa delar blir psykosocial risk ett tolkningsproblem snarare än ett styrbart riskområde.
De fyra styrkomponenterna
1. Tröskel (när)
Vilken nivå av signaler kräver ledningsbeslut eller korrigerande åtgärd?
2. Ägarskap (vem)
Vem har mandat och ansvar när tröskeln passeras?
3. Åtgärd/kontroll (vad)
Vilken typ av insats eller kontroll ska aktiveras – och på vilken nivå?
4. Uppföljning (hur vi vet)
Hur följs åtgärden upp över 90 dagar och 12 månader för att säkerställa faktisk förflyttning?
​
Från signal till styrningsbeslut
-
Input: aggregerade psykosociala signaler (t.ex. psykologisk trygghet, arbetsbelastning, rolltydlighet)
-
Bearbetning: trösklar och riskzoner (röd / bevakning / stabil)
-
Output: ledningsbeslut, namngivet ägarskap, aktiverade kontroller och dokumenterad uppföljning
​
Minimalt fungerande styrmodell (exempel)
-
Kvartalsvis uppföljning av psykosocial risk på ledningsnivå
-
Tydlig riskzon (röd / bevakning / stabil)
-
Namngivet ansvar per zon
-
Dokumenterad uppföljning som kan granskas över tid
​
Detta är vad som krävs för att psykosocial risk ska vara styrbar — inte bara indirekt synlig genom utfall som minskad produktivitet, utredningar, ökat användande av företagshälsovård, tysta avslutade anställningar eller allmän ohälsa på arbetsplatsen.